Normkritisk pedagogik i skolan
Att arbeta normkritiskt i skolan handlar om att på olika sätt synliggöra och reflektera kring normer, hur normer kommer till uttryck och reproduceras samt vilka konsekvenser normer får. Det är viktigt att göra skillnad på normer och värderingar; det som handlar om rätt och fel, bra och dåligt kan kopplas till värderingar. Att anse att alla människor är lika värda oavsett hudfärg, kön, sexuell läggning etc är en värdering. Normer är idéer, föreställningar, förväntningar om vad som är “normalt”/det normala sättet att vara, se ut, leva, agera och tycka. Det kan vara norm i ett sammanhang att hålla med om värderingarna om alla människors lika värde, men en person kan ha en annan värdering inombords.
Normer kring t ex sexualitet och livsstil/familj “pekar” på subtila (eller direkta) sätt ut en viss kategori (heterosexuell tvåsamhet, kärnfamilj) som den självklara och “naturliga” utgångspunkten när vi pratar om saken. Detta blir en del i ett mönster i samhället där vissa familjer ses som självklara medan andra ifrågasätts, annorlundagörs eller osynliggörs. Normer och vår normreproduktion skapar alltså diskriminerande strukturer som genomsyrar samhället och därmed hindrar oss från att leva upp till de demokratiska värderingar (allas lika värde, allas rätt att slippa diskrimineras) som vi i enlighet med skollag och diskrimineringslag ska värna.
Att arbeta normkritiskt innebär alltså att själv som lärare bli varse om hur du återskapar normer genom ditt tal, dina perspektiv och de frågor du väljer att lyfta fram. Det innebär också att granska material och metoder för att få syn på normreproduktion. När du identifierat vilka normer som kommer till uttryck behöver du reflektera och fundera över vilka konsekvenser dessa har. Därefter kan undervisningen utformas mer normkritiskt. Optimalt är att synliggöra och analysera normer och dess konsekvenser tillsammans med eleverna. Målet är inte bara att utforma en bättre undervisning med mer mångfald och mindre diskriminering utan också att träna (elever likväl som lärare) att granska och ifrågasätta.

NORMER OCH BILD
Förslag på normkritiska/normkreativa metoder i ämnet bild:
NORMER OCH MUSIK
Musik som konstform och uttryckssätt kan vara en arena där personer kan ta plats och vara “sig själva”, bryta normer och ideal, det är en möjlighet att utöva både granskning och kritik av samhället, normer och makt. Men många gånger tycks dock denna arena präglas av stor normreproduktion och maktojämlikhet.
Kända personer i musikhistorien utgörs främst av män, musik kategoriseras generellt som pop/jazz/rock å ena sidan och så “världsmusik” å andra sidan- dvs den västerländska musiken framställs som varierad, professionell och som den normerande utgångspunkten medan musik utanför väst blir “annan”musik. Det finns också skarpa normgränser kring vem som kan/bör göra vad inom musiken: som trummis och gitarrist förväntar vi oss en kille medan en tjej kan stå för sången. Killar spelar “i band” medan tjejer är “singer-songwriter”.. Vi reproducerar dessa normer genom att påpeka att det i något sammanhang är en kvinnlig trummis (trots att vi aldrig sagt manlig trummis), eller att ett band med bara tjejer är just ett “tjejband” – samtidigt som vi inte kallar en ensemble med bara killar för killband.
Förslag på normkritiska/normkreativa metoder i ämnet musik:
NORMER OCH MATEMATIK
Matematik ses ofta som en mer “neutral” arena än andra ämnen i skolan, och diskriminerande strukturer framstår inte lika tydligt. Räkneexempel är ofta enligt normativ modell typ “Kalle och Lena köper hus, vad blir räntan” (vit, svensk, heteronorm, tvåsamhetsnorm). Att synliggöra och utmana dessa exempel är kanske inte så svårt, den stora utmaningen är att göra matematikundervisningen i sig mer normkritisk. Ofta finns en outtalad norm om vem som ska använda sig av matematik och på vilka sätt. Det kan vara ekonomer som räknar budgetar eller matematikprofessorer som göra supersvåra uträkningar om avstånd i rymden. Men matematik är också ett maktmedel: om du vet hur samhällsekonomi fungerar, att det finns olika teorier och politiska idéer kring detta kan du fatta mer medvetna val som samhällsmedborgare. Matematik är också nödvändigt för kunna programmera dataprogram (och ett sätt att förstå hur “enkelt” datorer är uppbyggda), för att skapa mönster i sömnad, för att förstå ljudbilden i en konserthall eller justera ljusmängd på en konstutställning.
Förslag på normkritiska/normkreativa metoder i ämnet matematik:
NORMER OCH IDROTT
Sportvärlden och ämnet idrott präglas av normer kring kön, funktionalitet, kroppsstorlek och sexualitet. Det är fortfarande år 2014 uppseendeväckande med en pojke som tränar balett eller en flicka som spelar hockey. Fotboll och bandy ses som “riktiga” sporter medan ridning och pardans ifrågasätts. Att idrotta regelbundet och att gilla sport/träning ses som sunt och normalt medan motsatsen, att avstå ifrån och ogilla träning, framstår som “dåligt”. Undervisning i idrott utgår traditionellt från en tilltänkt elev som har full funktionsförmåga och kan utöva traditionell sport på traditionellt vis.
Förslag på normkritiska/normkreativa metoder i ämnet idrott:
NORMER OCH NO
Naturvetenskap framställs, eller förstås, ofta som ett neutralt ämne baserat på “fakta”. Dessa “fakta” kan i många sammanhang användas för att legitimera diskriminering och orättvisor i samhället. Naturvetenskapliga “argument” har använts för att t ex avråda kvinnor från att delta i arbetslivet och för att legitimera fattigdom hos befolkningar utanför det rika västländerna. Att arbeta normkritiskt i ämnet NO kan inledningsvis handla om att synliggöra att även det naturvetenskapliga fältet innefattar teorier och synsätt som formats av en viss utgångspunkt. När vi t ex hänvisar till “människan” på ett neutralt sätt är det (av tradition inom naturvetenskapen) egentligen en vit, västerländsk, heterosexuell, man med full funktionsförmåga vi menar. När “människokroppen” beskrivs blir denne man vår “naturliga” utgångspunkt medan kvinnor, icke västerländska människor eller personer med funktionsnedsättning blir problematiserade, framställda som avvikare/annorlunda eller osynliggjorda.
Förslag på normkritiska/normkreativa metoder i NO:
NORMER OCH SO
SO-ämnena är centrala i arbetet för lika rättigheter och möjligheter. De innefattar både samhällsanalys av dagens förhållanden och ger möjlighet att göra historiska kopplingar. Det finns utrymme för diskussioner om makt, privilegier, förtryck och det går att dra paralleller mellan såväl individ och samhälle som världslig och lokal kontext. I Skolverkets instruktioner om demokratiarbete står att detta ska innefatta att lära om demokrati (dvs vad är det, hur fungerar det, hur uppstod idén om demokrati osv) genom demokrati (dvs prova på demokratiska metoder och arbetssätt, träna på att genomföra ett “val”, praktisera demokrati i klassrummet osv) samt för demokrati (dvs målet är att eleverna ska ha med sig demokratiska kunskaper för att de i sin tur ska kunna upprätthålla det demokratiska samhället). So-ämnena inbjuder till att främja demokratiarbetet på alla punkter, men detta förutsätter att det finns en normkritisk medvetenhet. Om inte så riskerar vi att återskapa den samhälleliga ojämlikheten och därmed motverka vårt eget främjande demokratiarbete.